Den här dagen har jag fruktat, dagen då mina höns fick sätta livet till. I förrgår så fick vi säga hej då till vår kära tupp Galnar, han hade medfött hjärtfel och fick hjälp av Andreas att flyga vidare. I natt var det mården som ”hjälpte” de resterande elva att flyga. En hemsk syn som mötte oss på morgonen. Barnen tog det väldigt bra och begravde sina kära höns. Nu sörjer vi klart och laddar om med fällor, el och massa annat för att sedan kunna skaffa nya höns i vår. I morgon ska jag ut och städa ur hönshuset, ingen rolig upplevelse. I morgon är det ingen som galer klockan sju. Tomhet. Saknad.
Mother of four wonders 